Tog en promenad genom Gamla Stan till Riksdagshuset.
High security mötte oss i entrén där vi fick tillåtelse att själva gå genom huset till Andra Kammaren. Detta tillhör tydligen ovanligheterna. (Så ni kan tänka er hur mycket pengar som går åt till säkerhetsvakter som ska transportera människor i huset dagarna i ända)
I vilket fall som helst tycker jag det är coolt. Att bli eskorterad av vakter. Precis min stil.
Jag, Anette Mannheimer (fantastisk violinist), Filip Draglund (fantatisk trumpetare) och mitt piano i Andra Kammaren.
Ceremonin började vid 18. För er som inte vet (skäms först och främst) delade RightLiveliHood (alternativa NobelPriset) ut pris till fyra fantastiska människor som har gjort stora saker för världen och mänskligheten.
De fyra fantstiska människorna.
Jag hade äran att få närvara och, än mer, sjunga och förmedla till dessa och övriga publiken.
Bland dem. Maggan (Margot Wallström), Calle (Carl-Jan Granqvist) och Alexgirl (Alexandra Charles).
Somewhere over the Rainbow sjöng jag till Alyn Ware efter hans tal. Jag lyckades aldrig landa i situationen vilket gav sig uttryck i ansiktsryckningar. Ni vet såna där små spasmer som man kan få. Fast. I hela ansiktet.
Jag tror man kan kalla det ett riktigt nervöst, oväntat sammanbrott. I ansiktet.
Men publiken var fantastisk. Vilken värme. Helt otroligt.
Mister Suzuki håller ett oerhört gripande tal innan vi gör vårt sista nummer.
Sen. Imagine. Det sista numret med Anette och Filip och jag vid pianot.
I slutet av låten (i den fria delen) fick vi världens feeling och sjöng av hjärtans lust och publiken blev alldeles till sig.
En magisk helt fantastisk och underbar upplevelse.
Tack.
Och.
Ni skulle varit där.
Jag och Alyn Ware (pristagaren jag sjöng till) tillsammans med en blomsterkvast.
Bilden är ärofylld för mig.
Vilket påminner mig.
Jag ska maila honom nu.
(Eventuellt ska jag följa med honom och spela när Fredspriset delas ut till Obama.)
En liten parentes..
;)
/i
Du är grym tjejen! // Lina
SvaraRadera