Jag är tomten. Och kramerskan.

Igår hade jag en superdag.

Låtskrivarträff med Gaby som verkligen har potential att bli min partner.

(By the way, she lived fab.)

Jag och Chris shoppade julisar.

Som fan.

Första affären resulterade i 7-8 påsar.

Efter att ha vakuumpackat klapparna i en timme lyckades jag krympa antalet handtag att hålla koll på.

Vakuumförpackad klappdrottning a.k.a Tomten.

Den förföriska doften av våfflor i Kungsträdgården fick oss nästan att falla för frestelsen.

Men icke.

Kvällen fortsatte på Grodan med Linda Ö.

Vi träffades på fältartistkursen i somras och hon är grym.

Vi är av samma skrot och korn..

Vi kunde verkligen förstå varandra.

Vi är nog släkt i ett tidigare liv.

Som sagt. She's grum!

Vi hookade upp med en kompis till henne. Erik.

Linda beskrev honom som tjejtjusaren.

Tjejtjusare är ett intressant ord.

Jag och tjejtjusare kan gå jättebra ihop. 

Eller inte.

Han visade sig vara en trevlig människa med en hel del vett och sans.

Efter att mamman i Linda och Eriks HD-vänner bestämt hemfärd var det vi kvar.

Vi åt cheeseburgare.

Drack thé.

Och diskuterade kvadranter, personlig utveckling och förhållningssätt.

Jag berättade om mitt framtida programledarjobb i P4.

Han berättade om sitt dåtida programledarjobb i The Voice.

Jag sa att jag avskydde "kommersiella" radiopratare.

Det finns inga som kan prata så snabbt och mycket under så kort tid.

Och inte säga ett enda vettigt ord.

Han började gråta.

Jag sa: Men du..? Jag har ju aldrig hört dig, du kan ju säkert..

Jag hejdade mig och insåg att jag redan trampat i fällan.

Han addade mig på facebook förut.

Så enligt mina beräkninga är vi nu vänner.

Trots missödet.

Och, jo, han grät.

Kom hem igår kväll vid 22.

Behövde packa och sova.

Istället fick jag försöka lista ut vad som kunde vara fel på pelletspannan.

Det finns ju så klart en massa plus med att ha en pelletspanna.

Det kluriga är bara att lista dom.

Det finns en halvnegativ grej dock. 

Stannar pannan och det inte finns nån back-upplan.

(Som typ elpatroner)

Då blir det kallt.

Är det dessutom iskallt ute går det ganska fort.

I vilket fall.

Jag fick igång pannan.

Inatt när jag vaknade var elementet lite varmare.

Men vet ni vad?

Precis innan jag åkte bort, för helgen, gick jag ner i källaren.

Tände lampan.

Bad en bön.

Pannan hade stannat.

Sitter på tåget.

Dial up - hyresvärden.

Spännande att vara spåtant för en dag.

Jag spår att han kommer komma till mitt hus idag.

Jag ser honom närma sig pelletsbrännaren..

i

Orang't vare här!

Det är fantastiskt.

Jag har äntligen fått den hemska blå färgen ur mitt liv.

In kom en orange varm härlig underbar kärlek.

Den underbara kärleken.

Jag har sjungit med barn idag.

Det finns en klass va.

Dom är så grymma.

Helt makalöst.

Vilken feeling.

Grymt.

Going west imorrn för möten och en ännu mer inriktad 5-årsplan.

Sthlm, jag och Chris. Och 5 år av nöjen och högt ställda mål.

Johan Gustavsson. 

Jag träffade din gamla dagisfröken.

Ingela.

Jag skulle hälsa.

Så.

Night!

i

tårarna..

Jag har aldrig tidigare sett en gala som kvällens.

Svenska Hjältar.

Om Svenska Hjältar gick dygnet runt skulle jag sitta fast vid tv:n hela tiden.

Älskade hjältar, underbara programledare, snygg scen, bra artister, tuttchock, bra flyt, snyggt filmat.

Love it.

Vet ni vad jag fick idag?

Inte?

Mitt livs första "Klassificerat innehåll-brev".

Känner mig speciell.

Jag är speciell.

Jag.

Mmm..

Smakar bra..

Me..

;)

i

Ina Goes Hitz for Kidz

Jo det är sant!

Idag demosjunger jag Rockstar Romeo.

Tycker det ska bli galet kul.

Jag antar att rösten ska pitchas och proddas till det inte finns nåt kvar av kärnan i min röst. 

Men behåll lugnet när era barn för 75:e gången sätter på Rockstar Romeo.

Enerverande kanske ni känner?

Det förstår jag.

Men.

Kom ihåg hur det känns för mig.

MIN röst försvann i HIT-Z-ENS värld..

i

Cashflow - visdomsord. Läs. Begrunda. Tjäna pengar!

Hemma igen. Har flyttat in i mitt hus igen äntligen!

Jag började dagen med att sova. Länge. 

Och sen gick jag. Förvånad över att det fortfarande är varmt ut.

Sen har jag ägnat mycket av dagen åt att läsa. 

CASHFLOW Quadrant heter boken och den är helt hopplöst intressant.

Ni vet, man läser en bok och stryker under några visdomsord om man har tur. 

I den här boken fullkomligt haglar det av wisdom. 

Den är smart men, framförallt, så otroligt enkel.

Tänk att så många är så fullkomligt uppe i sina mönster av traditionella och "trygga" anställningar att de inte kan se friheten lite längre bort.

Gör som jag:

Läs boken.

Begrunda. (Jo. Den gamla trygga anställningen med pension tillhör industriåldern, inte informationsåldern vi är inne i nu.)

Ta till dig.

Och börja, för fan, tjäna pengar. (Ursäkta min svåra svordom men den är faktiskt på sin plats)

Qashflow Quadrant - Robert T. Kiyosaki.

/ miss Cashflow-to be

Igår - Dagen ni hade velat vara med mig.

Vilken magisk dag jag hade igår.

Tog en promenad genom Gamla Stan till Riksdagshuset. 

High security mötte oss i entrén där vi fick tillåtelse att själva gå genom huset till Andra Kammaren. Detta tillhör tydligen ovanligheterna. (Så ni kan tänka er hur mycket pengar som går åt till säkerhetsvakter som ska transportera människor i huset dagarna i ända)

I vilket fall som helst tycker jag det är coolt. Att bli eskorterad av vakter. Precis min stil.

Jag, Anette Mannheimer (fantastisk violinist), Filip Draglund (fantatisk trumpetare) och mitt piano i Andra Kammaren.

Ceremonin började vid 18. För er som inte vet (skäms först och främst) delade RightLiveliHood (alternativa NobelPriset) ut pris till fyra fantastiska människor som har gjort stora saker för världen och mänskligheten.

De fyra fantstiska människorna.

Jag hade äran att få närvara och, än mer, sjunga och förmedla till dessa och övriga publiken.

Bland dem. Maggan (Margot Wallström), Calle (Carl-Jan Granqvist) och Alexgirl (Alexandra Charles). 

Somewhere over the Rainbow sjöng jag till Alyn Ware efter hans tal. Jag lyckades aldrig landa i situationen vilket gav sig uttryck i ansiktsryckningar. Ni vet såna där små spasmer som man kan få. Fast. I hela ansiktet. 

Jag tror man kan kalla det ett riktigt nervöst, oväntat sammanbrott. I ansiktet.

Men publiken var fantastisk. Vilken värme. Helt otroligt.

Mister Suzuki håller ett oerhört gripande tal innan vi gör vårt sista nummer.

Sen. Imagine. Det sista numret med Anette och Filip och jag vid pianot.

I slutet av låten (i den fria delen) fick vi världens feeling och sjöng av hjärtans lust och publiken blev alldeles till sig.

En magisk helt fantastisk och underbar upplevelse.

Tack.

Och.

Ni skulle varit där.

Jag och Alyn Ware (pristagaren jag sjöng till) tillsammans med en blomsterkvast. 

Bilden är ärofylld för mig.

Vilket påminner mig.

Jag ska maila honom nu.

(Eventuellt ska jag följa med honom och spela när Fredspriset delas ut till Obama.)

En liten parentes..

;)

/i

Den 3 december 2014 - då smäller det.

Nu är det bestämt.

Jag och Chris sitter på Scandic Anglais och har gjort de senaste timmarna. Med andra ord, snart slut på batterier i datorn.

Vi har gjort en 5-årsplan.

Om ni håller er vän med mig i exakt 5 år till kommer ni bli inbjudna till thee party all-time. 

Nämligen firandet av att min 5-årsplan är uppnådd.

Ni är nyfikna. Jag vet..

Vad är de storslagna planerna?

Det enda jag kan ge er är en bild.

En bild på en macbook, en macbook-air (man skulle kunna tro att jag är uppköpt av Apple men icke. Jag vill bara ha spons.) och en mycket fokuserad simultankapaciterad (Jodå, det är ett ord.) Chris.

Bye bye!

/Big things are about to happen-ina

Norrmannen

Klänningen är klar (ni får se bilder längre fram), noterna är utskrivna, mötet om min framtid är avklarat, jag sitter på tåget.

Bredvid en norrman och en värmlänning.

Det luktar sprit. Ni vet så att man blir alldeles illamående.

"Skulle du, syngende dame (han hörde mig prata om nobelfestsgiget), kunne ta ett foto av oss", säger norrmannen och räcker mig kameran (som i; du har inget val).

"Javisst", svarar jag glad och god som jag är.

Kortet blir typiskt. Ännu mer typiskt när svensken (värmlänningen) vrider ölburken mot linsen så etiketten med ÖL syns.

"Hur kan de komme sig att du, syngende dame, ar sa blek?!"

Det var nästa fråga.

Tack för den.

Jag kastar in handduken och resten av resan kommer jag försöka undvika att fastna med min bleka nuna på hans digitalkamera med 10.000 bilder från hela världen.

Han reser nämligen hela tiden.

Over and Out som man säger..

Fan också. Can't let go.

Är jag så jävla blek ens?